tessilago.

Känslor, minnen, tankar och funderingar.

Tror år 2oo6 är det år som förändrat mig mest. Eller inte året i sig själv förstås, men allt som hänt under året, oslagbart mycket om man tänker tillbaka.

Året började med en fjällenresa till Sälen, följt av en jädrans massa bombhot i skolan, en vardag för oss på Linnéskolan i Uppsala. Sedan gick dagarna, och i februari var det dags för praktik. Jag packade mina väskor och bestämde mig för att bli Lulebo i tre veckor. Tog en veckas semester under sportlovet med min far hos Madde och Tommy i Luleå innan det var dags för två veckors praktik på LOOK frisör och studio, som jag sedan lämnade med toppbetyg.

Sedan kom påsklovet, och Skottland väntade för Fanny och mig. Fem dagar som fick mig att växa något så otroligt. Jag tror att det var vid denna tid mina tankar om framtiden började förändras. Skulle jag verkligen bo kvar i Uppsala efter gymnasiet. Uppsala som alltid känts så tryggt och bra, tills nu, då jag fått reda på att det fanns något mycket större utanför min lilla bubbla, något stort som jag ändå passade in i så bra.

 
Det hade hunnit bli vår, och på almanackan stod det den 13 april. Det var den dagen jag for till Louise för första gången, av ren spontanitet. Det jag då inte visste var att jag under sommaren 2oo6 skulle spendera de flesta dagarna i denna lilla ort och att jag på grund av denna underbara människa skulle uppleva några av de galnaste stunderna i mitt liv, som skulle förändra mig totalt .. dock var det inte bara dessa stunder som förändrade mig, utan även så förändrade Louise mig personligen, hon gjorde mig till en starkare människa. 

Sommaren kom tidigt, och det var varmt och soligt som aldrig förr. Skolan slutade och fotbolls VM drog igång, det gjorde även grillkvällarna hos Fanny. Varmt var det som sagt, men det stoppade inte mig och flickorna (Sabina, Fanny, Josefin och Caroline) för att planera och beställa en två veckors semester till Alanya, Turkiet. Och för att komma iväg dit var det jobb som gällde. Direkt efter skolavslutningen började jag städa bussar i tre veckor, precis som jag gjort två somrar innan denna. Midsommar klämdes som vanligt in mitt bland alla jobbveckor och blev ett minne för livet. Tillbringade några timmar med släkten på landet, och resten med Louise i Öregrund .. skärgården har aldrig varit finare, även om den var suddig. :p

 
En Luleå resa var på tapeten och så fick det även bli, en underbar resa och en välbehövd semester hos Madeleine, Tommy och katten. Väl hemkommen till Uppsala fick jag reda på att jag fått några dagars jobb till. Nästsista dagen på jobbet pratade jag med min vän Kim i telefon, och jag fick höra att han och hans vän Johnny skulle upp till Östersund på Storsjöyran på eftermiddagen under min sista jobbdag. Avundsjuk som jag var på Kim (och Louise som även hon skulle åka dit, men med tåg) och spontan som jag är valde jag att åka med. Jag fick skjuts till stationen direkt efter att jag slutat jobbet, för att ta tåget till Tierp och sedan åka därifrån till Östersund. Med en Therese, en Kim och en helt då, okänd Johnny bilade vi upp till Östersund, för att uppleva tre dagar av något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva någonsin. Under dessa tre dagar kände jag mig mer levande än jag någonsin gjort, och en stor del av det har jag att tacka Louise för. 

Väl hemkommen var det bara tre dagar kvar till den efterlängtade Turkiet resan, Alanya nästa.

Jag och flickorna, förväntansfulla inför vår första charterresa utan våra föräldrar. Och bra gick det också. Påfrestande var det dock, dels på grund av värme, och dela för att vi fem tjejer, med helt olika viljor bodde i en liten trea, tätt inpå varandra i två veckor. Men det klarade vi bra, delvis friska, bortsett från någon enstaka förkylning, med en massa minnen i bagaget, och tok mycket pengar kvar i reskassan, kom vi hem dagen innan skolan började. Turkiet är en resa jag aldrig kommer att glömma, den var nyttig att uppleva, en lärdom för livet.

 

Sedan rullade hösten på med stress så jag nästintill gick in i väggen, 18 år fyllda och utbränd? Inte en ledig helg; jobb på Friskis, jobb på Chagall, företag i skolan, skolan i sig själv, ingen som helst vila .. det blev för mycket. Men nu skall det bli ändringar. Jag har sagt upp mig från Chagall och skall under mina helger leva lite granna. Hälsa på i Luleå vilket jag inte gjort på ca tre månader nu, träffa kompisar, festa på helgerna som vanligt folk och inte mer på onsdagarna som jag endast haft tid med under denna höst, om ens det, träna som tusan, och bygga upp de muskler jag tappat totalt, ta upp kontakten med pappa och få en ”normal” relation med karln igen, ta tag i körkortet och drömma om framtiden som väntar.

 

Studenten 07, efter tolv år i skolan, vad händer därefter ? Sydney med Sabinas familj förhoppningsvis, men med tiden visar det sig, är det menat, går allt ihop sig, annars kör jag på plan B .. eller C. ;)

 

Det var det: Therese liv det senaste året, i ett nötskal. Så !