tessilago.

nu är sabina påväg till australien.

jag träffade henne i torsdags för att säga hejdå, och kan säga att det är bland det jobbigaste jag någonsin gjort. och så jag grät.

ringde henne igår för att prata lite. för första gången hade vi inte så mycket att prata om, det var mest ett tyst samtal och frågor som jag redan visste svaret på. jag ringde för att få höra hennes röst en sista gång på väldigt länge.

men egentligen var det nog mest påminna henne att hon betyder så utomordentligt mycket, att jag finns här nomather what .. och att jag älskar henne.