tessilago.

skillnaden att drömma om verkligheten, och att leva i den, är stor.
för exakt sådär 85 dagar sedan stod jag på arlanda och vinkade hejdå till sverige som jag inte hade en aning om när jag skulle få se igen. jag hade heller ingen aning om vad som väntade mig i glasgow.

den första tiden i glasgow var nog den värsta tiden i mitt liv. ena stunden var jag glad, och kunde inte sluta le. och andra stunden var jag redo att ge upp allt, och bara åka hem till mitt trygga sverige. men tjejerna stöttade mig, och på något sätt lyckades jag roligt nog hålla mig borta från att boka ett flyg och dra hem, och stannade snällt och väntade på bättre tider.

tack och lov för det. :) visst saknar jag uppsala, alla vännerna och familjen som är utspridd på olika platser i sverige. men jag trivs här. jag har en lägenhet, ett jobb, en pojkvän och en del vänner. det som tynger mig lite är nog att jag inte har lika stor vännerkrets som jag har i sverige. men vad kan man begära när man bara bott i ett helt främmande land i 3 månader? jag är nöjd. jag är glad. och jag älskar glasgow.